"Ruskvädersvän"

Bloggarens kommentar: Det här är ett gammalt inlägg, räddat från den blogg jag förde före Häxa på Heltid.

- - -

Publicerad 28 juli, 2010 11:06 av alice

Häromveckan så var det en kväll då jag skulle gå och lägga mig, då det började blåsa så in i norden att jag helt enkelt inte kunde låta bli att gå ut på promenad. Jag är sån -- jag älskar blåst. Enligt alla horoskop (jag är Vädur) så borde elden vara mitt element, men jag har många gånger undrat om jag inte egentligen borde vara född i ett annat tecken. För jag känner mig mera som en vind.

Då det blåser ute, då det riktigt viner i fönsterrutorna och esplanaderna och balkong-glasen skallrar och storm-molnen försöker stirra ner en, då är jag som allra mest rastlös och energisk. Då vindarna leker så ”känner jag livet i mig”, som Abbe säger i Korsholms teaters Madicken! Då kan jag omöjligen sitta inne, eller ännu värre gå och sova, fastän klockan närmade sig 00.00. Då drog jag på mig en extra tröja, för säkerhets skull, och skuttade ut i blåsten.

Jag är en sån Flaxa Mildväder. Ni vet, från Glasblåsarns barn? Underbar film, för övrigt. Vacker för ögat. Lite som Chocolate. Visuell orgasm. Men då har jag alltid varit en sån, som fastnar för färger. But I digress…

Ja. Ruskvädersvän, det är jag. Uttrycket stulet från tillägnad-texten i nån av Rowlings böcker, icke desto mindre har jag adopterad det och gjort det mitt. Jag kan aldrig riktigt njuta av s.k. ”vackert väder”, då solen skiner och man borde ligga på stranden, och det är hett och jobbigt. Jag föredrar Nästan-regn och mulet och gärna rätt blåsigt, och i allra bästa fall ett riktigt åskväder. Gissa hur bitter jag var då jag missade det nattliga åskvädret för några dagar sedan! Jag sov igenom hela cirkusen, trots öppen balkongdörr och allt. Tatan tatan…
Nej, ge mig en riktigt ruskig höstkväll då det slaskar, och jag får sitta under en filt någonstans och dricka te ur en alldeles för stor kopp, då mår jag som en prinsessa…

Min poäng här skulle vara att jag gillar blåst, men alla mina fina ord och jämförelser från dendär vindiga kvällen har jag ju glömt bort, tyvärr.
Men när jag nu är inne på hurudan jag ”borde” vara enligt mitt horoskop så är det skoj, för då jag var yngre var jag så skeptisk mot vad det sades överallt om Vädurar. Ledare, eldsjälar, manlighet, passion, dominerande, frispråkig, modig och impulsiv. Hah! jag, lilla gråa Vöråmusen som knappt vågade öppna käften och pipa på hjälp? Numera inser jag att det i många fall passar nästan skrämmande bra på mig. Samtidigt så har jag aldrig lagt så mycket tillit till horoskop, men det är ändå underhållande, att dedär sidorna som tydligen alltid funnits där, har kommit fram allt eftersom jag hittat vem jag är…

Oj, vad mycket svammel om mig själv. Men then again -- jag är vädur, jag är självisk Och det här är Min blogg, jag svamlar hur mycket jag vill!
Om en timme ska jag in till stan igen på häx-dejt med Alexandra, få se vad vi hittar på att flumma om idag När jag riktigt tänker efter har jag helt massor jag kunde skriva här, men allt i sinom tid.

Mjauf!
//Alice och hennes inte-så-svarta kissekatt