måndag 25 juli 2011

Fy på dig, Charlaine Harris...

Ååååh.

Jag får sån leidon då en massa tv-serier och filmer och annan populärkultur jämt ska blanda in wicca i sina historier, och lyckas framställa det på ett helt felaktigt sätt. Visst, ha era historier om häxor och magi och what not, det har vi absolut ingen ensamrätt till. Men om ni vill förmedla historier om blodsoffer och svart magi och Gudarna vet vad, så gå nu inte för i helvete och kalla det wicca, och dra ner vårt namn i smutsen!

För stunden är det HBO:s succéserie True Blood som jag talar om. Jag gillar serien, åtminstone den första säsongen, just nu (i fjärde) börjar den gå lite överiksi, om ni ursäktar finlandismen. redan i tredje säsongen dök en kvinna upp som kallade sig wiccan, och jag suckade lite av ren vana. Men det verkade inte alltför paha till en början. Hon framställdes som sympatisk och naturvän, och försökte vad jag minns hela en kvinna med en ritual där hon tillkallade en Gudinna. All good.



Men nu är det en massa påhittat trams om nekromansi och onda andar och det är helt enkelt bara LARV. Och jag blir så arg. Sen att det hela framställs i samma serie som folk förvandlar sig till vargar och pantrar och det existerar älvor och vampyrer och formbytare, så ger ju dessutom skenet av att wicca är ett hittepå det med.



I repeat - Vi har inte ensamrätt på häxor.
Men det är ju just det här, tillsammans med Charmed-yran, som ger oss såna svårigheter att bli tagna på allvar.
Ååååh...

//Holly

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar